Det kändes väldigt tungt imorse när dom sa att jag inte kommer bli igångsatt.
Gick verkligen inte att dölja besvikelsen, trots att jag intalat mig själv om att
dom kommer att skicka hem mig så var de tungt. Läkaren sa att hon förstår
att det är jobbigt och att på måndag om inte bebis tittat ut tidigare så sätter
dom igång det, jag började ju gråta ännu mer. MÅNDAG? ska jag vänta till
måndag?! Hade väll lite tur med en förstående läkare som snabbt ändrade
sig till söndag. Söndag kl 9 har vi "igångsättningstid" och nu är det säkert
att det blir då. Om inte bebis kommit innan, men det känns inte som det
även om jag skulle vilja det. Det vore ju smidigast så.


För er som fött barn/är gravida så kan jag förklara att jag var "mogen"
där nere. Tydligen för "mogen" för en såndär tablett som sätter igång allt.
Men inte tillräckligt öppen för att man ska kunna spräcka så att vattnet går.
(Läkaren ska få in två fingrar men hon fick in en men nästan två)
Hon gjorde så att hon "rörde om" lite grann och sa att det kan göra
att det också sätter igång det lite.

Vi får se när han kommer, på söndag är det en säker igångsättning
iallafall, känns skönt att äntligen få höra att det är säkert.

Får se hur det blir med uppdateringen innan dess. Just nu är jag lite deppig
fast det är bättre än imorse, jisses vad jag mådde. Suck. Men rycker väll upp mig helt här snart.
Jobbigt är det ju, men det är inte så mycket mer man kan göra. Vi ska ta vara på sista helgen
tillsammans nu och ladda om IGEN och förbereda oss för vad som komma skall.

Får önska alla en trevlig helg nu, ifall det inte blir någon mer uppdatering.