Säga vad man vill om alla symptom. Alla har sina, vissa har allt, vissa har bara en del.
Jag har haft jävligt tur ska jag säga er. Jag har knappt mått illa alls under min graviditet
(några enstaka fall då jag stått och lagat mat och känt stark lukt av maten så har jag fått
vänta lite innan jag börjat äta) däremot har jag haft extrem trötthet och liiiiite ont i ryggen
nu på slutet när magen växt sig större (men bara då jag städat och donat här hemma)
Det är väll det jag haft, men, en sak till som jag tror att alla känner av under graviditeten är
gravidhormonerna, alltså jag vet inte vad jag ska säga. Hur kan en graviditet påverka humöret
såhär mycket? Jag är vanligtvis väldigt känslig också,  det har jag alltid varit, sen jag va liten,
men jag grym på att gömma undan nedstämdhet och le och verka glad utåt. Nu, förstår jag inte,
min känslighet är helt otrolig, jag gråter för minsta lilla, tar åt mig för minsta lilla, blir arg och
förbannad och kan t om slänga saker för att bli av med mina aggresioner. Vi har ett hål på toadörren
och ett i vardagsrumsdörren för att jag slängt något så det blivit hål. (Nej jag är inget psykbryt haha)
Min älskling är väldigt bra på att irritera mig, jag tror inte riktigt han förstått sig på dom här hormonerna.
Hur starkt jag reagerar på allt. Idag har varit en katastrofal dag känslomässigt, jag har bölat så mycket
åt så fånigasaker att jag nästan kan sitta och skratta lite åt mig själv nu efteråt. Jag pratade om detta
med en gammal kompis som har en son på 3 månader och hon säger att det bara blir värre
efter att man fött. Det behöver ju inte vara så för alla och jag hoppas innerligt att det inte blir
så för mig. Men en sak är säker, har man sin älskling kvar vid sin sida efter graviditeten så
är det nog ingenting som skrämmer iväg honom.


Vad har ni andra för erfarenheter? Vore jättekul att höra,
vet att jag inte är ensam om detta haha.



Loved you yesterday, love you still, always have, always will.