Min graviditet har gått så fort och så bra, utan några som helst värre symptom
(jag har haft/fått : rätt mycket bristningar, lite ryggont, trötthet/järnbrist ett tag)
att jag inte tänker lägga ner mer energi på att bli frustrerad över när lillen ska komma,
det är klart man längtar och man kan ju inte ro för att längta tills det är dags men han
kommer när han känner sig redo, jag tror faktiskt inte på myterna om vad som får
igång förlossningen snabbare osv. Jag är så (ursäkta spårket) JÄVLA tacksam för att
min graviditet gått såpass bra som den gjort. För jag vet att det finns människor som
har det 1000 gånger värre! Även om min förlossning skulle vara hur jävla jobbig och
lång som helst så skulle jag fortfarande vara jävligt tacksam. Jag är beredd på det värsta, tro mig haha)
Och ja, även om tycker att 9 månader gått fort (så känner jag) så känns ju dessa DAGAR
som mer än dom 9 månaderna, BIG TIME!






Nu ska jag dammsuga och diska undan disken. Pappa, lillasyster och hennes kompis
kommer hit om ett tag, vi ska väll iväg och äta lunch och gå runt lite i affärer kanske.
Ska planera älsklingens födelsedagspresent, han säger att det räcker med en son men
något litet ska han få. Han jobbar förövrigt idag, tråkigt nog. Men bara till 15.